De bästa sämsta delarna av HBO:s Succession
Källa: HBO Brian Cox som Logan Roy i HBO:s Succession.(Bildkredit: HBO)
Den bästa delen av HBO Följd är inte intrigen. Det är inte sabotaget. Det är inte de löjligt enorma husen i Westchester eller Irland. Det är inte helikoptrarna. Det är inte megayachter.
Det är inte att försöka gissa om Kendall kommer att sticka sin far i ryggen (eller framsidan) igen, eller vilket självdestruktivt drag som kommer att gräva hans hål djupare och djupare.
Det är inte ens Roman, som förmodligen bara tvingades växa upp i slutet av säsong 2 och äntligen kommer att bli en stor pojke. (En stor, dålig, liten pojke - men det är en annan sak för en annan gång. Också, eww.)
Det är inte Shivs kompetens (eller självförtroende), som båda tenderar att komma i vägen för hennes ambition. Det är inte heller att se hennes känsla av tillit bita henne om och om igen.
Det är inte de vesselliknande egenskaperna från Tom - och för mitt liv kan jag fortfarande inte säga när han gör det med flit för effekt, och när han bara är Tom.
Det är inte Gerris förmåga att vara en av de vuxna i rummet utan att ha absolut ingen kontroll över vad som händer.
Det är inte Connors totala aningslöshet. Den fullständiga, hemska, lustiga aningslösheten.
Och det är inte Logan. Ja, patriarken är hemsk och hemsk och hemsk och är familjens och showens centrumkraft. Det är lika bra som dåligt. (Och jag skulle betala bra pengar för att Brian Cox lobbar F-bomber mot mig i en timme eller två.)
Nej, det bästa med Följd – och det som i slutändan får det att fungera – är allt detta sammantaget. Det är helheten av det hemska. Det är den överväldigande förälskelsen av hur uppenbart hemsk familjen är, och imperiet de har upprätthållit, och vad i helvete som kommer att hända härnäst.
Och HBO har sammanfattat allt detta i en 10-minuters supercut när vi går vidare mot den tredje säsongen av Följd .
(Bildkredit: HBO)
(Bildkredit: HBO)
(Bildkredit: HBO)
(Bildkredit: HBO)
(Bildkredit: HBO)
